Loading...
educationlanguagelearning
Winter's Silent Reconciliation: A Journey of Healing
About this Episode
Fluent Fiction - Swedish: Winter's Silent Reconciliation: A Journey of Healing
Find the full episode transcript, vocabulary words, and more:
fluentfiction.com/sv/episode/2026-03-02-08-38-20-sv
Story Transcript:
Sv: Kylan bet i kinderna när Lukas, Astrid och Jonas stod på kajen i Stockholm och väntade på båten.
En: The cold bit their cheeks as Lukas, Astrid, and Jonas stood on the dock in Stockholm, waiting for the boat.
Sv: Det var sent på vintern och vinden svepte över den frusna viken.
En: It was late winter, and the wind swept across the frozen bay.
Sv: De var på väg till en liten ö i skärgården, morfars älsklingsplats.
En: They were on their way to a small island in the archipelago, grandfather's favorite place.
Sv: Där skulle de sprida hans aska i havet, som han alltid hade älskat.
En: There, they would spread his ashes in the sea, which he had always loved.
Sv: Lukas såg ut över det glittrande vattnet, tankfull.
En: Lukas looked out over the shimmering water, thoughtful.
Sv: Han höll kameran i handen.
En: He held the camera in his hand.
Sv: Det var många år sedan han sist hade varit tillsammans med sin bror Jonas.
En: It had been many years since he last spent time with his brother Jonas.
Sv: Det fanns en tystnad mellan dem, en tyngd av osagda ord och gamla missförstånd.
En: There was a silence between them, a weight of unsaid words and old misunderstandings.
Sv: Astrid, deras kusin, log försiktigt mot dem båda.
En: Astrid, their cousin, smiled gently at them both.
Sv: Hon försökte medla och skapa en bro mellan bröderna.
En: She was trying to mediate and build a bridge between the brothers.
Sv: Snart kom båten, en liten färja som skulle ta dem ut mot deras mål.
En: Soon the boat came, a small ferry that would take them toward their destination.
Sv: De steg ombord, och Jonas kastade en snabb blick mot Lukas.
En: They boarded, and Jonas cast a quick glance at Lukas.
Sv: Ett försök till ett leende, kanske.
En: An attempt at a smile, perhaps.
Sv: Öarna de passerade var tysta, klädda i vintervitt och omgivna av iskalla vågor.
En: The islands they passed were silent, dressed in winter white and surrounded by icy waves.
Sv: Solen sken svagt på horisonten, en påminnelse om att våren snart skulle komma.
En: The sun shone faintly on the horizon, a reminder that spring would soon arrive.
Sv: Båten närmade sig ön, en avlägsen plats som morfar hade talat om med värme och kärlek.
En: The boat approached the island, a distant place that grandfather had spoken of with warmth and love.
Sv: Det var dit de nu reste för att hedra hans minne.
En: It was there they now traveled to honor his memory.
Sv: När de steg iland, kände Lukas hur tystnaden blev tyngre.
En: As they disembarked, Lukas felt the silence grow heavier.
Sv: Han hade tänkt länge på vad han skulle säga.
En: He had thought for a long time about what he would say.
Sv: Det svåraste var att hitta rätt tid.
En: The hardest part was finding the right moment.
Sv: Han tog ett djupt andetag och gick bredvid Jonas.
En: He took a deep breath and walked beside Jonas.
Sv: "Jonas," började han, vände sig och såg sin bror i ögonen.
En: "Jonas," he began, turning to look his brother in the eyes.
Sv: "Jag vill prata."
En: "I want to talk."
Sv: Jonas stannade, hans axlar sjönk lite.
En: Jonas paused, his shoulders sinking a bit.
Sv: De började gå ner mot vattnet, och Lukas fortsatte.
En: They began to walk down toward the water, and Lukas continued.
Sv: "Det finns så mycket jag ångrar.
En: "There is so much I regret.
Sv: Vi har låtit så mycket komma mellan oss."
En: We've let so much come between us."
Sv: Jonas tittade ner i marken.
En: Jonas looked down at the ground.
Sv: "Ja, jag vet.
En: "Yes, I know.
Sv: Det är svårt att prata om."
En: It's hard to talk about."
Sv: Lukas stannade och väntade tills Jonas mötte hans blick igen.
En: Lukas stopped and waited until Jonas met his gaze again.
Sv: "Men vi måste.
En: "But we have to.
Sv: För vår egen skull, och för morfars."
En: For our own sake, and for grandfather's."
Sv: Deras ord började flyta lättare.
En: Their words began to flow more easily.
Sv: Det var som om den stilla vintern i skärgården lyssnade på deras bekännelser.
En: It was as if the still winter in the archipelago listened to their confessions.
Sv: Det dämpade ljudet av havets rörelser gav dem ett utrymme att släppa taget.
En: The muted sound of the sea's movements gave them room to let go.
Sv: När de nådde platsen där de skulle sprida askan, stod de alla tre tillsammans.
En: When they reached the place where they would spread the ashes, they all stood together.
Sv: Astrid öppnade urnan försiktigt, och vinden tog med sig askan ut över vattnet.
En: Astrid carefully opened the urn, and the wind carried the ashes out over the water.
Sv: Tårar blandades med det kyliga vädret när Lukas och Jonas slutligen förstod vikten av deras samtal.
En: Tears mixed with the chilly weather as Lukas and Jonas finally understood the importance of their conversation.
Sv: Vägen tillbaka till båten kändes lättare.
En: The way back to the boat felt lighter.
Sv: Lukas kände en värme i sitt bröst.
En: Lukas felt a warmth in his chest.
Sv: En uppvaknande känsla av att den familjeband han nästan hade förlorat återigen kunde knytas samman.
En: An awakening feeling that the family ties he had almost lost could be joined together again.
Sv: Tillsammans med sin bror, och med Astrid som stöd, var han redo att börja en ny resa.
En: Together with his brother, and with Astrid as support, he was ready to begin a new journey.
Sv: De återvände till Stockholm med ett lugn över sig, solen nu lite starkare på himlen.
En: They returned to Stockholm with a calm over them, the sun now a little stronger in the sky.
Sv: Puppar hade spruckit, och livet kunde fortsätta.
En: Cocoons had burst, and life could continue.
Sv: I det ögonblicket visste Lukas att morfar skulle vara stolt över dem.
En: In that moment, Lukas knew that grandfather would be proud of them.
Sv: Det glitrande vattnet berättade en historia om förlåtelse och ny början.
En: The shimmering water told a story of forgiveness and new beginnings.
Vocabulary Words:
Find the full episode transcript, vocabulary words, and more:
fluentfiction.com/sv/episode/2026-03-02-08-38-20-sv
Story Transcript:
Sv: Kylan bet i kinderna när Lukas, Astrid och Jonas stod på kajen i Stockholm och väntade på båten.
En: The cold bit their cheeks as Lukas, Astrid, and Jonas stood on the dock in Stockholm, waiting for the boat.
Sv: Det var sent på vintern och vinden svepte över den frusna viken.
En: It was late winter, and the wind swept across the frozen bay.
Sv: De var på väg till en liten ö i skärgården, morfars älsklingsplats.
En: They were on their way to a small island in the archipelago, grandfather's favorite place.
Sv: Där skulle de sprida hans aska i havet, som han alltid hade älskat.
En: There, they would spread his ashes in the sea, which he had always loved.
Sv: Lukas såg ut över det glittrande vattnet, tankfull.
En: Lukas looked out over the shimmering water, thoughtful.
Sv: Han höll kameran i handen.
En: He held the camera in his hand.
Sv: Det var många år sedan han sist hade varit tillsammans med sin bror Jonas.
En: It had been many years since he last spent time with his brother Jonas.
Sv: Det fanns en tystnad mellan dem, en tyngd av osagda ord och gamla missförstånd.
En: There was a silence between them, a weight of unsaid words and old misunderstandings.
Sv: Astrid, deras kusin, log försiktigt mot dem båda.
En: Astrid, their cousin, smiled gently at them both.
Sv: Hon försökte medla och skapa en bro mellan bröderna.
En: She was trying to mediate and build a bridge between the brothers.
Sv: Snart kom båten, en liten färja som skulle ta dem ut mot deras mål.
En: Soon the boat came, a small ferry that would take them toward their destination.
Sv: De steg ombord, och Jonas kastade en snabb blick mot Lukas.
En: They boarded, and Jonas cast a quick glance at Lukas.
Sv: Ett försök till ett leende, kanske.
En: An attempt at a smile, perhaps.
Sv: Öarna de passerade var tysta, klädda i vintervitt och omgivna av iskalla vågor.
En: The islands they passed were silent, dressed in winter white and surrounded by icy waves.
Sv: Solen sken svagt på horisonten, en påminnelse om att våren snart skulle komma.
En: The sun shone faintly on the horizon, a reminder that spring would soon arrive.
Sv: Båten närmade sig ön, en avlägsen plats som morfar hade talat om med värme och kärlek.
En: The boat approached the island, a distant place that grandfather had spoken of with warmth and love.
Sv: Det var dit de nu reste för att hedra hans minne.
En: It was there they now traveled to honor his memory.
Sv: När de steg iland, kände Lukas hur tystnaden blev tyngre.
En: As they disembarked, Lukas felt the silence grow heavier.
Sv: Han hade tänkt länge på vad han skulle säga.
En: He had thought for a long time about what he would say.
Sv: Det svåraste var att hitta rätt tid.
En: The hardest part was finding the right moment.
Sv: Han tog ett djupt andetag och gick bredvid Jonas.
En: He took a deep breath and walked beside Jonas.
Sv: "Jonas," började han, vände sig och såg sin bror i ögonen.
En: "Jonas," he began, turning to look his brother in the eyes.
Sv: "Jag vill prata."
En: "I want to talk."
Sv: Jonas stannade, hans axlar sjönk lite.
En: Jonas paused, his shoulders sinking a bit.
Sv: De började gå ner mot vattnet, och Lukas fortsatte.
En: They began to walk down toward the water, and Lukas continued.
Sv: "Det finns så mycket jag ångrar.
En: "There is so much I regret.
Sv: Vi har låtit så mycket komma mellan oss."
En: We've let so much come between us."
Sv: Jonas tittade ner i marken.
En: Jonas looked down at the ground.
Sv: "Ja, jag vet.
En: "Yes, I know.
Sv: Det är svårt att prata om."
En: It's hard to talk about."
Sv: Lukas stannade och väntade tills Jonas mötte hans blick igen.
En: Lukas stopped and waited until Jonas met his gaze again.
Sv: "Men vi måste.
En: "But we have to.
Sv: För vår egen skull, och för morfars."
En: For our own sake, and for grandfather's."
Sv: Deras ord började flyta lättare.
En: Their words began to flow more easily.
Sv: Det var som om den stilla vintern i skärgården lyssnade på deras bekännelser.
En: It was as if the still winter in the archipelago listened to their confessions.
Sv: Det dämpade ljudet av havets rörelser gav dem ett utrymme att släppa taget.
En: The muted sound of the sea's movements gave them room to let go.
Sv: När de nådde platsen där de skulle sprida askan, stod de alla tre tillsammans.
En: When they reached the place where they would spread the ashes, they all stood together.
Sv: Astrid öppnade urnan försiktigt, och vinden tog med sig askan ut över vattnet.
En: Astrid carefully opened the urn, and the wind carried the ashes out over the water.
Sv: Tårar blandades med det kyliga vädret när Lukas och Jonas slutligen förstod vikten av deras samtal.
En: Tears mixed with the chilly weather as Lukas and Jonas finally understood the importance of their conversation.
Sv: Vägen tillbaka till båten kändes lättare.
En: The way back to the boat felt lighter.
Sv: Lukas kände en värme i sitt bröst.
En: Lukas felt a warmth in his chest.
Sv: En uppvaknande känsla av att den familjeband han nästan hade förlorat återigen kunde knytas samman.
En: An awakening feeling that the family ties he had almost lost could be joined together again.
Sv: Tillsammans med sin bror, och med Astrid som stöd, var han redo att börja en ny resa.
En: Together with his brother, and with Astrid as support, he was ready to begin a new journey.
Sv: De återvände till Stockholm med ett lugn över sig, solen nu lite starkare på himlen.
En: They returned to Stockholm with a calm over them, the sun now a little stronger in the sky.
Sv: Puppar hade spruckit, och livet kunde fortsätta.
En: Cocoons had burst, and life could continue.
Sv: I det ögonblicket visste Lukas att morfar skulle vara stolt över dem.
En: In that moment, Lukas knew that grandfather would be proud of them.
Sv: Det glitrande vattnet berättade en historia om förlåtelse och ny början.
En: The shimmering water told a story of forgiveness and new beginnings.
Vocabulary Words:
- bit: bet
- dock: kajen
- frozen: frusna
- ashes: aska
- shimmering: glittrande
- thoughtful: tankfull
- unsaid: osagda
- mediate: medla
- destination: mål
- faintly: svagt
- distant: avlägsen
- disembarked: steg iland
- gaze: blick
- confessions: bekännelser
- sound: ljud
- movements: rörelser
- urn: urnan
- meaningful: vikt
- return: återvände
- calm: lugn
- burst: spruckit
- forgiveness: förlåtelse
- awakening: uppvaknande
- ties: familjeband
- support: stöd
- journey: resa
- island: ö
- waves: vågor
- approached: närmade sig
- reminder: påminnelse
Hosts & Guests
No transcript available for this episode.
